hipsnribs

Är så jävla trött på dig! Du är inte min förebild för FEM öre länge!

Du uppskattar inte ett SKIT jag gör, du tar mig för givet och tänker INTE PÅ NÅNTING ANNAT ÄN *****, inte ens dig själv! Du är en hjärntvättad NO-lifer och jag har ingen respekt för dig längre.

Hädanefter ska jag ALDRIG göra nånting för DIN skull, endast min egen!! För jag får ju för helvete ALDRIG någon uppskattning ändå. Varför ska jag skydda dig? Jag stödjer inget som har med detta att göra!!

Fyfan säger jag!

Har förstått att jag är ingenting för dig. Lika bra att vänja sig.. Eller svälta sig.

Men för mig är du hela världen.

Känner mig så obetydlig. Du har inte pratat med mig på hela dagen, går ifrån när jag kommer till dig. Undviker mig, va fan har jag gjort!? Du vill väl hellre spela med henne. Men då vet jag vart jag har dig...

Är djupt sårad, det borde du veta.

Jag känner mig så otroligt kluven, och det värsta är väl egentligen att jag inte förstår varför. Jag lever mitt eget liv och ska inte lägga mig i andras, men varför tänker jag på det varenda dag? Det är inte så att jag kan bestämma det själv. Det bara blir så.

Du är så fin, du anar inte. Jättesmal (vilket jag tycker är det finaste som finns), vacker och självsäker. Jag har en sådan otrolig respekt för dig och när du ger mig komplimanger så dör jag inombords. Du får mig att känna mig speciell, och jag är säker på att du har gett många personer bättre självförtroende. När du ger mig beröm så lyser jag verkligen upp. Du får mig att tro på mig själv och du ger mig viljan att alltid göra mitt bästa. Utan dig hade jag inte varit där jag är idag.

Därför bryr jag mig väldigt mycket om dig och vill inte att du ska fara illa. Jag ser med mina egna ögon att du hade kunnat ha det så himla mycket bättre. För det förtjänar du. Jag vet inte hur dina erfarenheter av andra förhållanden varit, men så som jag ser ditt, är inte bra.
Att ha en relation med någon man älskar, det är lätt. Men att kunna älska någon som behandlar en fel är en helt annan sak. Jag märker ju själv att ditt humör är som natt och dag beroende på om din partner är i närheten eller inte. Jag hör när "den" säger emot dig inför människor som endast ska höra att den står bakom dig, oavsett om ni har delade åsikter eller inte, eftersom det är en fråga om gradering. Jag hör vilken ton denne person har mot dig, hur den förlöjligar dig när andra hör, hur lite denne person litar på dig.

Finns så mycket jag vet om er men kan ej berätta pga förtroende till en vän. Och enligt mina slutsatser så tycker jag inte att du ska stanna hos denna människan. Du mår ju inte bra! Och du förtjänar så mycket bättre. Varesig om du hittar någon annan eller lever ensam. Du har svårt för att ta dig ur detta trots att du vill, men eftersom ni varit tillsammans så länge så tror du att ensamheten är värre.

Märker du hur denne person trycker ner dig och vilket humör du får pga detta, när du kunde varit så mycket gladare?
Tro mig, det finns bättre. Jag är själv i ett förhållande när allt funkar och jag skulle aldrig kunna leva med honom om vi hade samma jargong och nollrespekt för varandra. Jag förstår faktiskt hur dåligt jag skulle må.

Ibland, rättare sagt hela tiden så hoppas jag på att du ska våga ta det där steget, mot friheten, för din egen skull, för att jag bryr mig så himla mycket om dig. Sen får jag uppfattningen om att allt är bra för stunden (alltså du backar ur) och jag känner mig sårad. Men jag vet som sagt inte varför jag känner så starkt för detta.. Vill jag ha din uppmärksamhet för bekräftelsens skull, att känna mig bra? Och helt plötsligt glömmer du mig.. Är kort mot mig. Och jag förstår inte vad jag för för fel.

Är inte alls kul detta.. För jag vill ha din uppmärksamhet igen.
Men jag vet vad jag ska göra och jag har bestämt mig.

Du ska anmärka att jag gått ner i vikt. DU ska säga det till mig personligen. Du ska fan bli orolig för mig. Du ska ge mig mer uppmärksamhet än denne.

Gårdagens vikt 64,3. Startmålvikt under 59,7.
Väger mig nästa gång den 25/9

Tänker uppdatera varenda jävla dag. Ska INTE falla tillbaka. Ska ha DIG i mina tankar!

Vågen visade 61,9 i morse! Score till mig! Ikväll ska jag dit och visa upp min kropp som är snyggare än min ärkefiendes! :)

Nästa mål blir 8 september, ingen speciell vikt utan att ha en snygg bikinikropp!

Ursäkta frånvaron. Har haft en del svackor men det är bättre nu. Mycket bättre. Har förstått att alltid se det stora i det lilla och hur viktigt det är att ha små delmål.

Mitt första delmål är ingen siffra. Utan det är om 5 dagar. På 5 dagar kan man åstadkomma mycket. Då ska vi fira en kompis och min "ärkefiende" kommer vara där. Ska se till att röra på mig riktigt mycket i veckan och ha på mig något som visar hur "smal" jag är "jämfört med henne".

Vet inte vad jag väger just nu, har ingen våg. Ska försöka låna en av någon snarast. Jag skulle vilka se 61,x snarast! Har verkligen fått motivationen tillbaka!

Jag ska hålla denna sunda livsstilen nu, och aldrig sluta. Och jag tror på mig själv!
Idag fick jag 2 kommentarer! "vad smal du har blivit". Det värmde i hjärtat. Jag är påväg!

Vet inte riktigt hur jag ska börja..

För det första, jag har inte tränat, inte ätit nyttigt, och jag har ätit ganska mycket. Men ändå känner jag mig inte
särskilt fet? Så konstigt. Mår jag sämre när jag tänker för mycket? Jag kanske helt enkelt ÄR fet... Lite svårt att veta när man inte har en våg tillgänglig.

Ändå vågade jag ha magtröja i måndags. Konstigt det kan bli.

Varför skriver jag?

Vet inte om jag kommer hinna skriva klart detta inlägget innan min pojkvän kommer in i sovrummet. Men isåfall lägger jag upp detta imorgon.

Är så stark just nu! Förstår ni att om 2,6 kilo hamnar jag på min lägsta vikt någonsin igen.. Sen 18 juni 2011. Och jag har fan inte långt kvar.

Wow! Ville bara säga det! Godnatt :)

Blev så jävla glad igår när jag vägde mig! 62,3!! Jag som skulle bli glad och hoppades på 63:an liksom. Sån lycka!! Var riktigt många månader sedan jag vägde såhär lite. :)

Nästa gång jag väger mig... Hmm, blir på fredag. Har imorgon och torsdag på mig. Denna gången är mitt mål 60,x. Hoppas även jag överträffar mig själv denna gången.

Har haft en underbar dag för övrigt!

Puss på er <3

Så extremt nyfiken på vad jag väger! Blir så glad om jag väger 63, nånting!

Men innan vägning blir det träning!

Hörs imon. Puss

Hej svej! Idag har jag tränar, jobbat och ätit bra (och lite) mat. Puss

Igår hann jag med mycket. Var ledig. Så jag köpte snabbmat, spydde upp det (saknar det som fan, så skönt att vara ensam hemma) och fick bort ALL ångest. Sedan har jag hällt i mig massa latte iofs men det ser jag inte som onyttigt. Jag har liksom inget socker i och mjölk är ju protein..

Iaf, sen träffade jag en kompis jag inte träffar så ofta längre och hon fick med mig på ett gympass. Är glad att jag följde med för nu har jag fått min motivation tillbaka. Det var riktigt kul!

Efter vi hade tränat så följde jag med henne hem och vi drack varsin proteinshake. Sen vägde jag mig hos henne eftersom vågen är borta hemma hos mig. Blev positivt överraskad - 64,6! Fast jag failat så mycket så har jag lyckats bibehålla vikten. Längtar tills jag kan väga mig hos henne igen. Längtar tills jag får kommentarer från folk igen. Speciellt från min förebild.

Iaf, ska träna idag också. En timmes fettförbrännig hade jag tänkt. Sedan ska jag jobba 10 timmar. Jag har ett intensivt jobb = fler brända kalorier.

I övrigt så mår jag riktigt bra! Allt går som det ska, har sånt självförtroendet när det gäller massa saker! :)

Ni får ha det så bra! Kanske uppdaterar redan ikväll :)

... Är vad min pojkvän kollar runt på för bilder när jag är på jobbet.

Från och med imorgon.. Jag ska svälta mig och träna.

Jag duger inte.

Du är allt. Bäst på allt, vackrast. Jag avgudar dig.

Men jag är bara ett fetto..

Vet fan inte vad jag väger heller. Att man kan känna sig så tom utan en våg.